Ringsjöns restaurering

Arbetet med att få upp Ringsjöns kvalitet har pågått i många år. I slutet av 70-talet byggdes reningsverken i Höör och Hörby ut och fick ett steg för kemisk fällning av fosfor.

1980 bildades Ringsjökommittén, för att undersöka möjligheterna för förbättring av Ringsjön. Kommittén bestod av Länsstyrelsen, Höör, Hörby och Eslövs kommun, LRF, fiskenämnden och  vattentäktsintressena.
Kommittén genomförde ett flertal undersökningar och projekt, både i sjöarna och inom avrinningsområdet. Bland annat tittade man på hanteringen av handels- och stallgödsel, val av grödor och tidpunkt för sådd i jordbruket. Kommunernas rening av avloppsvattnet samt enskilda avlopp studerades. Fauna- och floraundersökningar utfördes och ett kontrollprogram togs fram.

Lex Ringsjön

Ringsjökommitténs arbete lade grunden för den så kallade ”Lex Ringsjön”, en paragraf 8a i dåvarande miljöskyddslagen. Ringsjön kunde nu klassas som ”särskilt föroreningskänsligt område”. Vilket också skedde i november 1985. Länsstyrelsen i Malmöhus län föreskrev generella åtgärder för att skydda Ringsjöns avrinningsområde.
Föreskrifterna innehöll regler och råd för gödselanvändning och lagring samt för enskilda avlopp.
Åtgärderna som utfördes enligt Lex Ringsjön minskade tillförseln av fosfor till Ringsjön, från över 30 ton/år till ca 10 ton/år. Dock ledde detta inte till några direkt synbara effekter på vattenkvaliteten i sjön.

Lex Ringsjön ingår numera i Miljöbalken.

Projekt

Mellan åren 1984-92 genomförde Ringsjökommitten olika projekt för att försöka hitta en väg att ytterligare minska näringstillförseln till sjön. Det gjordes försök med odling av vattenväxter i dammar (1984-85, 1988-91), fältförsök med fånggröda (1987-90) samt ett reduktionsfiske (1987-92).

Odling av vattenväxter

Projekten genomfördes för att hitta en metod att minska Ringsjöns närsaltsbelastning. Dels genomfördes odlingar i dammar med vatten från Ringsjön och dels i dammar med  vatten från Snogerödsbäcken samt i en rotzonsanläggning med vatten från Snogeröds avloppsreningsverk. Tanken var att odla vattenväxter som tar upp närsalter och sedan skördas och tas bort ur vattensystemet.

Odling i Ringsjön (1984-85)

Försöket (”Systemutveckling för närsaltsreduktion i sötvatten genom odling av vattenväxter”) utfördes av K-konsult, på uppdrag av Ringsjökommittén i bassänger vid Ormanäs vid nordöstra delen av Västra Ringsjön. Bassängerna, 20 m2, fylldes med vatten från Ringsjön och man satte in grönslick, vattenpest, hornsäv och andmat. Växternas tillväxt och närsaltsupptag samt vattnets och biomassans närsaltinnehåll mättes.

Försöket kunde visa att tillväxten var cirka 7 procent/dygn, närsaltsinnehållet i biomassan var 1 procent fosfor och 3 provent kväve, produktionen uppskattades till 100 ton/ha/år. Upptagningen av fosfor beräknades vara 1 ton/ha/år, för kväve var siffran 4 ton/ha/år. Detta under förutsättning att växterna hade gynnsamma utvecklingsbetingelser.

Man hade nu tillräckligt på fötterna för att köra ett fullskaligt projekt i Ringsjön. På grund av vind och vågor hade man dock svårt att hantera odlingarna samt att skörda biomassan. Slutsatsen blev att odling och skörd av vattenväxter bör ske i landbaserade dammar eller kanaler.
Försöket finns redovisat i rapporten ”Närsaltsreduktion i sötvatten genom odling av vattenväxter. Systemutveckling. Mars 1986.”

Snogerödsprojektet (1988-91)

Snogerödsprojektets syfte var att titta på hur näringsinnehållet i vattendrag kunde reduceras genom odling av vattenväxter. Projektet utfördes i grävda, sammankopplade diken i Snogerödsbäcken, strax uppströms utloppet i Östra Ringsjöns sydöstra del.
I anslutning till dikena anlades också en rotzonsanläggning. Detta för att göra försök på vattnet från Snogeröds avloppsreningsverk.

I dikena, med en total yta av 1,2 hektar, planterades vattenpest. Under projektets gång växte även trådalgen grönslick spontant i odlingen.
Näringsvärden i både ingående och utgående vatten mättes kontinuerligt under projektet. Under växtperioden skördades växterna två gånger i månaden, med hjälp av maskiner. Då flödet i Snogerödsbäcken stundtals var väldigt lågt, pumpades vatten in från Ringsjön samt även från rotzonsanläggningen.

Försöken avslutades den 30 juni 1991. Resultaten från Snogerödsprojektet finns redovisade i olika årsrapporter samt i en slutrapport: Snogeröds VVO-anläggning. Slutrapport för försöksperioden 1988-1991. I nuläget har vi tyvärr inte tillgång till dessa rapporter. Dock så finns det beskrivet att under 1990 gick det in 280 kilo fosfor i anläggningen. 125 kilo rann ut, 155 kilo fastnade i diken; antingen som sediment eller i växtbiomassa. För kvävets del handlade det om 21,2 ton in och 18,6 ton ut. Utöver skörd och sedimentation så skedde även denitrifikation (kvävet avgår till luften).

Fältförsök med fånggröda (1987-90)

Projektets syfte var att klargöra vilka fånggrödor som var bäst, vilken effekt de kunde få  samt vilka praktiska och ekonomiska förutsättningarna som krävdes.
En ändring i lagen om skötsel av jordbruksmark sade att 1995 skulle 60 procent av åkermarken vara bevuxna under höst-vinter. Detta för att minska närsaltsläckaget till vattendrag och vattenområden. Om det då inte ingick vall eller höstsådda grödor i bruket kunde man i stället använda olika sorters fånggrödor.

Länsstyrelsen gav Svalöfs AB i uppdrag att genomföra fältförsöket. Detta utfördes vid Klinta gård på Östra Ringsjöns östra sida. Där odlades olika grödor i fält om 80 m2. Arterna som provades var , vitsenap, höstråg, höstraps, honungsört och oljerättikarödklöver. Dessutom provades vårsådd av rajgräs och rödklöver tillsammans med korn. Testfälten jämfördes med två fält med korn, utan fånggröda. Fånggrödorna såddes 1988 och 1989, under 1989 och 1990 ägnade man sig åt att göra uppföljningar av fånggrödornas eventuella efterverkan på jord och växtnäringseffekt.

Resultat

Försöket kunde konstatera att fånggrödor är ett effektivt sätt att förhindra närsaltsläckage. Växterna tog upp ytlig fosfor, minskade erosion och i viss mån ytavrinning.
Man kom också fram till att vädret och tidpunkten för sådd spelade en mycket stor roll när det handlar om fånggrödor. Vårsådd var en fördel framför höstsådd. Detta på grund av risk för regn, läckagerisk, innan de höstsådda grödorna hunnit etablera sig.
En annan positiv effekt var att fånggrödorna innebar att man efterföljande år kunde minska tillförseln av kväve med 20-25 procent. Användningen av fånggrödor innebar att man kunde nå upp till myndigheternas krav på minskning av näringsläckage.

De negativa effekterna var: Utgift för utsäde, kostnad för lägre skörd vid vårinsådd och kostnad för merarbete vid höstinsådd samt att det eventuellt kunde uppstå problem med ogräs på längre sikt.

Försöket slutredovisades i rapporten: ”Ringsjöprojektet. Fältförsök med fånggröda 1987-90”, skriven av Per-Helge Jönsson.

Reduktionsfisket 1987-92

Syftet med ett reduktionsfiske är att minska mängden cyprinider (karpfiskar). För stora bestånd av cyprinider leder till grumling av vattnet, på grund av att de rotar i sedimenten i sin jakt på föda samt att de betar ner antalet djurplankton. Ett minskat antal djurplankton innebär att rovfiskarnas yngel får svårare att klara uppväxten samt att det finns mindre antal plankton som kan beta på algerna.

Projektet inleddes 1987 med provtrålningar med mindre utombordare. De fångade ungefär 600 kg/timme. Många av braxnarna och mörtarna som fångades hade infektioner, i form av stora fjällösa sår.
Våren 1988 drabbades Östra Ringsjön av en omfattande fiskdöd. Beräkningarna visade på att, uppskattningsvis, 500 ton mört och braxen dog. Anledningen tros vara en kombination av födobrist, infektioner och höga vattentemperaturer.

1989 donerade dåvarande Fiskeriverket trålaren R/V Rödingen till projektet. Rödingen sjösattes på våren och fiskade i ett år i Sätoftasjön. Totalt lyckades man ta upp cirka 100 ton mört och braxen. Detta motsvarade, enligt beräkningarna, 60 procent av beståndet.

Under 1991 genomfördes enbart provtrålningar i sjön. 1992 trålades Västra Ringsjön och cirka 100 ton togs bort. Till detta ska läggas cirka 20 ton som fångades med andra metoder, bland annat bottengarn.

Fiskdöden i Östra Ringsjön tros ha slagit ut merparten av cyprinidbeståndet i Östra Ringsjön, således genomfördes inget reduktionsfiske i den delen av sjön.

Implementerandet av Lex Ringsjön ledde till en viss förbättring av vattenkvaliteten.