Kategoriarkiv: Åtgärder

Gödsling i trädgården

Minimera gödsling av gräsmattor, rabatter med mera. Om du tvunget behöver tillföra näring, försök att använda naturgödsel i rabatter och trädgårdsland.

Oavsett vilken typ av näring du använder, var noga med att inte lägga på mer gödning än vad, till exempel, gräsmattan kan tillgodogöra sig. Annars kan det hända att överskottet letar sig ner till sjön och där behövs det definitivt inte.

Enskilt avlopp

Avloppsutläpp från enskilt avlopp har lett till smutsvattensvamppåväxt och i stort sett total utslagning av insektslivet i en bäck. Foto: Richard Nilsson
Avloppsutläpp från enskilt avlopp har lett till smutsvattensvamppåväxt och i stort sett total utslagning av insektslivet i en bäck. Foto: Richard Nilsson

Prioritet nummer ett är att se till så att ditt enskilda avlopp fungerar på ett så bra sätt som möjligt. Du är som fastighetsägare skyldig att se till att ditt avlopp inte förorenar (Miljöbalken 9 kap 7 §). Ett enda dåligt avlopp kan förorena en hel dricksvattentäkt eller ta död på, i stort sett, allt liv i ett vattendrag!

Alla enskilda avlopp har en begränsad livslängd. Ofta räknar man med att den ligger på ca 20 år. Kommunerna genomför inventeringar av avloppen i Ringsjöns avrinningsområde, men vänta inte på att de kommer och knackar på dörren. Vet du om att du börjar närma dig denna gräns så bör du se över dina möjligheter att förnya med bästa möjliga teknik. I nuläget kan du utnyttja det så kallade ROT-avdraget för att få ner kostnaderna.
Är ni många som bor inom området finns det kanske möjlighet att gå samman och göra en gemensamhetsanläggning. Ta kontakt med din kommuns miljöavdelning innan ni gör något arbete. För nyanläggning krävs tillstånd och för ändringar krävs det att man anmäler innan man påbörjar ändringar. Länkar till respektive kommuns miljöavdelningar hittar du nedan.

Läs mer om enskilda avlopp på avloppsguiden.se. Där finns mycket matnyttigt om hur man kan se över sitt enskilda avlopp. Bland annat hittar du checklista för enskilda avlopp  som du kan använda när du kontrollerar ditt avlopp. Du kan också höra av dig till kommunernas miljöavdelningar för mer information: Höörs kommun, Hörby kommun och Eslövs kommun.

Hästhållning

Hästar på bete vid Västra Ringsjöns strand. Foto: Richard Nilsson
Hästar på bete vid Västra Ringsjöns strand. Foto: Richard Nilsson

Forskning vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) påvisar att hästar kan tillföra tre gånger så mycket fosfor per hektar i en hage än vad lantbrukaren får lov att tillföra sina åkrar. Inom jordbruket är det tillåtet att tillföra 22 kg fosfor per hektar och år. I SLUs studie (intensiv hästhållning) förekom det värden som var över 100 kg per hektar och år i hästhagar! Medelvärdet låg på 60 kg. I det stora hela skulle man kunna minska fosfortillförseln till Östersjön med fyra procent om man lyckas halvera läckaget från svenska hästhagar!

Framförallt är det kring rator (där hästarna ofta väljer att släppa sin avföring) och utfodringsplatser som värdena är högst.

Det finns en del åtgärder som kan göras i och kring hästhagarna som skulle kunna minska tillförseln av fosfor till Ringsjön. Alla kan förmodligen inte göra allt, men antagligen kan man göra något. Nedan följer några av åtgärderna som rekommenderas i de olika rapporterna som finns tillgängliga.

Vad jag som hästägare kan göra för att minska risken för näringsläckage

  • Ha max tre hästar per hektar (minska risken för söndertramp av växttäcket)
  • Minimera spill och läckage från bevattning
  • Ha kantzoner med fånggrödor kring hagarna (minst 2 meter breda)
  • Mocka hagarna regelbundet (vecko- eller månadsvis)
  • Använda foderhäck för att minska spill
  • Hårdgör ytan kring utfodringsplatser
  • Byt en del av kraftfoder mot vallfoder
  • Ha hagarna på säkert avstånd till vattendrag
  • Skifta runt hagarna och använd marken till annat efter 10-20 år

Glöm heller inte att hantera gödseln på säkert sätt! Riktlinjer och regler finns hos respektive kommun.

Mer läsning och lyssning

Läs mer hos Hippson och hos Greppa näringen samt i rapporterna nedan.

Fosforläckage från hästhagar i Hågadalen – Åtgärdsförslag till den småskaliga hästhållaren av Nadja Andréewitch

Impact of horse-keeping on Phosphorus (P) concentrations in soil and water
av Mohammed Masud Parvage

Lyssna på inslaget ”Dammen vid Hästhagen hjälper Svartån att bli friskare” från Sveriges Radio P4 Örebro

Läkemedel

Läkemedel hör hemma i kroppen, inte i avloppet.
Läkemedel hör hemma i kroppen, inte i avloppet. Foto: FGMB
Överblivna mediciner skall lämnas på apoteket. Om de hamnar i avloppet riskerar de att påverka bakterierna som används i reningsverkens olika reningsprocesser. Men framförallt rinner läkemedel rakt genom reningsverkenverken och ut i vattendrag, sjöar och hav.
Väl ute i naturen kan de inverka mycket negativt på alla möjliga sätt. I dagsläget är det ingen som kan säga exakt vilken påverkan läkemedel har på miljön. Undersökningar görs och nya effekter upptäcks efter hand. Till exempel kan utsläppta läkemedel ändra abborrars beteende på ett radikalt sätt.

Lyssna på ett radioinslag från P4 Västernorrland om läkemedel i vatten.

Länk till reportaget på Sveriges radio.

Andra hushållskemikalier

Allt som du häller i avloppet kommer att påverka miljön på ett eller annat sätt. Antingen indirekt genom att det tar död på bakterier som krävs i reningsverkens och ditt enskilda avlopps reningsprocesser eller genom att de passerar orenade vidare ut i vattnet och ställer till problem. De kan även anrikas i reningsverkens slam och göra slammet giftigt.

Naturligtvis gäller detta också saker som tvål, hårvårdsprodukter och andra hygienartiklar. Välj helst sådana produkter som är miljömärkta, exempelvis Svanen, EU-Ecolabel eller Bra miljöval. Fler exempel finns hos Naturskyddsföreningen. Titta bland produkterna för ”Bra miljöval”.

Något som definitivt inte ska in i avloppsvattnet är till exempel målarfärg (även vattenbaserad!) och lösningsmedel. I övrigt så tänk efter före! Är du osäker på hur du ska handskas med ett avfall så ta kontakt med MERAB. De kan svara på hur du ska hantera dina sopor.

Bekämpningsmedel

Av naturliga skäl är bekämpningsmedel giftiga. Man ska dock vara på det klara med att ett visst bekämpningsmedel inte bara påverkar det som står på flaskan. Risken är stor att det även är giftigt för andra växter och djur.
Innan du använder någon slags bekämpningsmedel i din trädgård, ta en funderare på om det verkligen är nödvändigt. Finns det något annat, mer miljövänligt, sätt som du kan utnyttja? Antagligen gör det det! Råd och Rön har tittat närmare.
Om du ändå bestämmer dig för att använda ett bekämpningsmedel, var riktigt noga med att läsa och följa instruktionerna. Det är stor risk att medlet förs vidare till ställen det inte är avsett att hamna på. Till exempel kan det hamna i grundvattnet. Kanske rakt ner i din egen brunn! Väl där är det mycket svårt att bli av med.

Havs och vattenmyndigheten gav 2014 ut en rapport om undersökningar av bekämpningsmedel i Skånska vattendrag. Där får man en uppfattning om hur stort problemet med bekämpningsmedel egentligen är. Det vanligaste bekämpningsmedlet som hittas är glyfosat, den aktiva ingrediensen ibland annat Roundup. Läs rapporten här.

Biltvätt

Naturligtvis behöver bilen tvättas för att den ska få lång livstid. Det du kan göra för att minska påverkan på miljön är att INTE tvätta den på gatan eller annan hårdgjord yta, som din asfalterade eller stensatta uppfart. Både smutsen på bilen och rengöringsmedlen innehåller ämnen som skadar miljön. Om du tvättar på hårdgjord yta så är risken stor att dessa ämnen rinner helt orenade rakt ut i ett vattendrag.
De brunnar som finns i gatan leder nämligen INTE till något reningsverk (som dessutom inte skulle rena de kemikalier som följer med tvättvattnet). De är där för att hantera dagvatten (regn) och föra det vidare till en bäck eller damm.

Välj istället att tvätta bilen på en miljöanpassad biltvätt. Där har de ett reningssystem som i alla fall tar bort de värsta föroreningarna innan vattnet går vidare till reningsverket.
Om man inte har möjlighet att ta sig till en miljöanpassad biltvätt, ställ då bilen på exv. en gräsmatta eller en grusyta när du tvättar. Då får vattnet i allfall en chans att renas lite grann innan det når grundvattnet. Se till att det inte finns någon dagvattenbrunn, bäck eller damm som tvättvattnet kan rinna ner i.

Slutligen, kom ihåg att använda de rengöringsmedel som har minst påverkan på miljön. Titta bland produkterna för ”Bra miljöval” på Naturskyddsföreningens hemsida.

Skölj- och tvättmedel

Naturligtvis ska vi ha rena kläder och textilier. Men det finns en hel del man kan göra för att minska den påverkan som tvätt innebär. Små justeringar i ditt beteende kan göra stor hjälp för naturen. Ibland krävs det inte så mycket och efter ett tag blir det en vana. Tänk framförallt över ditt behov och nyttan av sköljmedel.

Sköljmedel

Användningen av sköljmedel har blivit slentrianmässig. Bara för att det finns ett fack för det i tvättmaskinen betyder det inte att man måste använda det. Ställ dig frågan: Varför ska jag skölja min tvätt i kemikalier när den är ren?!

Sköljmedel är en rest från gamla tider. Det kom till när en stor del av våra kläder bestod av syntetmaterial som nylon och akryl. Medlet gör så att kläderna blir mindre statiska. Nuförtiden består merparten av kläderna vi använder av andra material som har helt andra egenskaper. Här kan sköljmedlet till och med göra så att plaggen blir förstörda. Framförallt gäller det så kallade funktionsplagg i mikrofiber, ylle, siden och kläder som innehåller stretchmaterial (elastan). Det kan, till exempel, räcka med en omgång i sköljmedel så sätter porerna i Gore-tex igen och tygets andningsförmåga försvinner. Sköljmedel innehåller bland annat så kallade katjonaktiva tensider och parfym. Tensiderna är svåra att bryta ner och parfymämnena kan vara allergiframkallande.

Utöver att ta bort statisk elektricitet i kläderna så gör sköljmedlet även kläderna mjukare. Det sistnämnda gäller dock till störst del för områden där vattnet är mycket hårt, vilket inte fallet är i Ringsjöns avrinningsområde. Du kan läsa mer om hårdhet på vatten på Mittskåne vattens hemsida (för Höörs kommun, för Hörby kommun). Mjukare kläder får man också om man torktumlar eller stryker!

Vänligen försök att i första hand undvika att använda sköljmedel, i andra hand att minska mängden eller att använda ett mindre problematiskt alternativ. Många använder sig av ättika utspätt i vatten. Ättikan fungerar på samma sätt som sköljmedlet, gör vattnet mjukare. Men har mycket mindre påverkan både på dina kläder, på reningsverket och inte minst på miljön. Ska du tvunget använda sköljmedel, använd då ett medel från Naturskyddsföreningens lista ”Bra miljöval”. Prova dig fram med doseringen. Ta inte mer än vad som anvisas på förpackningen! Använd helst bara när du tvättar syntetfiber som kan bli statiska.

Tvättmedel

Numera ska alla tvättmedel som säljs inom EU vara fria från fosfater, men de innehåller många andra kemikalier som kan påverka reningsverken och i slutänden miljön. Var noga med att dosera rätt, enligt hur hårt ditt vatten är (för Höörs kommun, för Hörby kommun), och fyll tvättmaskinen enligt bruksanvisningarna. Prova gärna att minska mängden tvättmedel och se om du kan använda en mindre mängd och ändå få en ren tvätt! Använd helst ett mått, höfta inte. Det blir lätt för mycket och tvätten blir inte renare av mer tvättmedel.

Minska övergödningen

Övergödning är ett av de större problemen för Ringsjön. Genom åren har näringstillförseln minskat, men den behöver minska ännu mer för att vi snabbare ska komma till rätta med vattenkvaliteten.

Vi har samlat lite information om hur du som fastighetsägare kan hjälpa till för att reducera läckaget av kväve och fosfor till ringsjön.

Ringsjöns restaurering – historik

Arbetet med att få upp Ringsjöns kvalitet har pågått i många år. I slutet av 70-talet byggdes reningsverken i Höör och Hörby ut och fick ett steg för kemisk fällning av fosfor.

1980 bildades Ringsjökommittén, för att undersöka möjligheterna för förbättring av Ringsjön. Kommittén bestod av Länsstyrelsen, Höör, Hörby och Eslövs kommun, LRF, fiskenämnden och vattentäktsintressena.
Kommittén genomförde ett flertal undersökningar och projekt, både i sjöarna och inom avrinningsområdet. Bland annat tittade man på hanteringen av handels- och stallgödsel, val av grödor och tidpunkt för sådd i jordbruket. Kommunernas rening av avloppsvattnet samt enskilda avlopp studerades. Fauna- och floraundersökningar utfördes och ett kontrollprogram togs fram.

Lex Ringsjön

Ringsjökommitténs arbete lade grunden för den så kallade ”Lex Ringsjön”, en paragraf 8a i dåvarande miljöskyddslagen. Ringsjön kunde nu klassas som ”särskilt föroreningskänsligt område”. Vilket också skedde i november 1985. Länsstyrelsen i Malmöhus län föreskrev generella åtgärder för att skydda Ringsjöns avrinningsområde.
Föreskrifterna innehöll regler och råd för gödselanvändning och lagring samt för enskilda avlopp.
Åtgärderna som utfördes enligt Lex Ringsjön minskade tillförseln av fosfor till Ringsjön, från över 30 ton/år till ca 10 ton/år. Dock ledde detta inte till några direkt synbara effekter på vattenkvaliteten i sjön.

Lex Ringsjön ingår numera i Miljöbalken.

Projekt

Mellan åren 1984-92 genomförde Ringsjökommitten olika projekt för att försöka hitta en väg att ytterligare minska näringstillförseln till sjön. Det gjordes försök med odling av vattenväxter i dammar (1984-85, 1988-91), fältförsök med fånggröda (1987-90) samt ett reduktionsfiske (1987-92).

Odling av vattenväxter

Projekten genomfördes för att hitta en metod att minska Ringsjöns närsaltsbelastning. Dels genomfördes odlingar i dammar med vatten från Ringsjön och dels i dammar med vatten från Snogerödsbäcken samt i en rotzonsanläggning med vatten från Snogeröds avloppsreningsverk. Tanken var att odla vattenväxter som tar upp närsalter och sedan skördas och tas bort ur vattensystemet.

Odling i Ringsjön (1984-85)

Försöket (”Systemutveckling för närsaltsreduktion i sötvatten genom odling av vattenväxter”) utfördes av K-konsult, på uppdrag av Ringsjökommittén i bassänger vid Ormanäs vid nordöstra delen av Västra Ringsjön. Bassängerna, 20 m2, fylldes med vatten från Ringsjön och man satte in grönslick, vattenpest, hornsäv och andmat. Växternas tillväxt och närsaltsupptag samt vattnets och biomassans närsaltinnehåll mättes.

Försöket kunde visa att tillväxten var cirka 7 procent/dygn, närsaltsinnehållet i biomassan var 1 procent fosfor och 3 provent kväve, produktionen uppskattades till 100 ton/ha/år. Upptagningen av fosfor beräknades vara 1 ton/ha/år, för kväve var siffran 4 ton/ha/år. Detta under förutsättning att växterna hade gynnsamma utvecklingsbetingelser.

Man hade nu tillräckligt på fötterna för att köra ett fullskaligt projekt i Ringsjön. På grund av vind och vågor hade man dock svårt att hantera odlingarna samt att skörda biomassan. Slutsatsen blev att odling och skörd av vattenväxter bör ske i landbaserade dammar eller kanaler.
Försöket finns redovisat i rapporten ”Närsaltsreduktion i sötvatten genom odling av vattenväxter. Systemutveckling. Mars 1986.”

Snogerödsprojektet (1988-91)

Snogerödsprojektets syfte var att titta på hur näringsinnehållet i vattendrag kunde reduceras genom odling av vattenväxter. Projektet utfördes i grävda, sammankopplade diken i Snogerödsbäcken, strax uppströms utloppet i Östra Ringsjöns sydöstra del.
I anslutning till dikena anlades också en rotzonsanläggning. Detta för att göra försök på vattnet från Snogeröds avloppsreningsverk.

I dikena, med en total yta av 1,2 hektar, planterades vattenpest. Under projektets gång växte även trådalgen grönslick spontant i odlingen.
Näringsvärden i både ingående och utgående vatten mättes kontinuerligt under projektet. Under växtperioden skördades växterna två gånger i månaden, med hjälp av maskiner. Då flödet i Snogerödsbäcken stundtals var väldigt lågt, pumpades vatten in från Ringsjön samt även från rotzonsanläggningen.

Försöken avslutades den 30 juni 1991. Resultaten från Snogerödsprojektet finns redovisade i olika årsrapporter samt i en slutrapport: Snogeröds VVO-anläggning. Slutrapport för försöksperioden 1988-1991. I nuläget har vi tyvärr inte tillgång till dessa rapporter. Dock så finns det beskrivet att under 1990 gick det in 280 kilo fosfor i anläggningen. 125 kilo rann ut, 155 kilo fastnade i diken; antingen som sediment eller i växtbiomassa. För kvävets del handlade det om 21,2 ton in och 18,6 ton ut. Utöver skörd och sedimentation så skedde även denitrifikation (kvävet avgår till luften).

Fältförsök med fånggröda (1987-90)

Projektets syfte var att klargöra vilka fånggrödor som var bäst, vilken effekt de kunde få samt vilka praktiska och ekonomiska förutsättningarna som krävdes.
En ändring i lagen om skötsel av jordbruksmark sade att 1995 skulle 60 procent av åkermarken vara bevuxna under höst-vinter. Detta för att minska närsaltsläckaget till vattendrag och vattenområden. Om det då inte ingick vall eller höstsådda grödor i bruket kunde man i stället använda olika sorters fånggrödor.

Länsstyrelsen gav Svalöfs AB i uppdrag att genomföra fältförsöket. Detta utfördes vid Klinta gård på Östra Ringsjöns östra sida. Där odlades olika grödor i fält om 80 m2. Arterna som provades var , vitsenap, höstråg, höstraps, honungsört och oljerättikarödklöver. Dessutom provades vårsådd av rajgräs och rödklöver tillsammans med korn. Testfälten jämfördes med två fält med korn, utan fånggröda. Fånggrödorna såddes 1988 och 1989, under 1989 och 1990 ägnade man sig åt att göra uppföljningar av fånggrödornas eventuella efterverkan på jord och växtnäringseffekt.

Resultat

Försöket kunde konstatera att fånggrödor är ett effektivt sätt att förhindra närsaltsläckage. Växterna tog upp ytlig fosfor, minskade erosion och i viss mån ytavrinning.
Man kom också fram till att vädret och tidpunkten för sådd spelade en mycket stor roll när det handlar om fånggrödor. Vårsådd var en fördel framför höstsådd. Detta på grund av risk för regn, läckagerisk, innan de höstsådda grödorna hunnit etablera sig.
En annan positiv effekt var att fånggrödorna innebar att man efterföljande år kunde minska tillförseln av kväve med 20-25 procent. Användningen av fånggrödor innebar att man kunde nå upp till myndigheternas krav på minskning av näringsläckage.

De negativa effekterna var: Utgift för utsäde, kostnad för lägre skörd vid vårinsådd och kostnad för merarbete vid höstinsådd samt att det eventuellt kunde uppstå problem med ogräs på längre sikt.

Försöket slutredovisades i rapporten: ”Ringsjöprojektet. Fältförsök med fånggröda 1987-90”, skriven av Per-Helge Jönsson.

Reduktionsfisket 1987-92

Syftet med ett reduktionsfiske är att minska mängden cyprinider (karpfiskar). För stora bestånd av cyprinider leder till grumling av vattnet, på grund av att de rotar i sedimenten i sin jakt på föda samt att de betar ner antalet djurplankton. Ett minskat antal djurplankton innebär att rovfiskarnas yngel får svårare att klara uppväxten samt att det finns mindre antal plankton som kan beta på algerna.

Projektet inleddes 1987 med provtrålningar med mindre utombordare. De fångade ungefär 600 kg/timme. Många av braxnarna och mörtarna som fångades hade infektioner, i form av stora fjällösa sår.
Våren 1988 drabbades Östra Ringsjön av en omfattande fiskdöd. Beräkningarna visade på att, uppskattningsvis, 500 ton mört och braxen dog. Anledningen tros vara en kombination av födobrist, infektioner och höga vattentemperaturer.

1989 donerade dåvarande Fiskeriverket trålaren R/V Rödingen till projektet. Rödingen sjösattes på våren och fiskade i ett år i Sätoftasjön. Totalt lyckades man ta upp cirka 100 ton mört och braxen. Detta motsvarade, enligt beräkningarna, 60 procent av beståndet.

Under 1991 genomfördes enbart provtrålningar i sjön. 1992 trålades Västra Ringsjön och cirka 100 ton togs bort. Till detta ska läggas cirka 20 ton som fångades med andra metoder, bland annat bottengarn.

Fiskdöden i Östra Ringsjön tros ha slagit ut merparten av cyprinidbeståndet i Östra Ringsjön, således genomfördes inget reduktionsfiske i den delen av sjön.

Implementerandet av Lex Ringsjön ledde till en viss förbättring av vattenkvaliteten.