Kategoriarkiv: Ringsjöfakta

Avrinningsområdet

  • Yta: 388 km2
  • Markanvändning: Åkermark (29,4 %, 114,2 km2), lövskog (20,8 %, 80,8 km2), barrskog (20 %, 77,7 km2), öppen mark (14,5 %, 56,3 km2), vatten (10,8 %, 41,8 km2), sankmark (3 %, 11,5 km2), tätort (1,5 %, 5,9 km2)
  • Cirka 42 mil vattendrag
  • Största sjöarna: Östra Ringsjön (20,5 km2), Västra Ringsjön (14,8 km2), Sätoftasjön (4,2 km2), Kvesarumssjön (0,5 km2)
  • Lägsta punkt 54 möh, högsta punkt 194 möh
  • Fem kommuner (Höör, Hörby, Eslöv, Kristianstad, Hässleholm)
  • Cirka 25 000 människor
  • Inga större industrier
  • Ringsjön klassad som nationellt värdefull i natur-, kultur- och fiskehänseende
  • Övergödning är det största miljöproblemet

Sjöar/dammar

Inom Ringsjöns avrinningsområde finns drygt 500 vattenytor i storleksordningen 100 m2 till 5 hektar, samt några ytterligare i spannet 5 hektar – 40 km2. Tyvärr är kunskapen om dessa, än så länge, ganska låg. Vattenrådet bygger löpande på kunskapsunderlaget.

Den största vattenytan, efter Ringsjön, är Kvesarumssjön. Här har Lunds universitet utfört ett provfiske den 15 maj 2000. Då fångades abborre, braxen, gädda, mört, ruda, sarv och sutare.

Vattendragen

I Ringsjöns avrinningsområd hittar vi många mil rinnande vatten. Vart och ett vattendrag med sitt eget avrinningsområde. Storleksmässigt i spannet diken till åar. Störst och längst är Hörbyån med sina biflöden.

Om insekterna

Bottenfaunan undersöks på en lokal i Västra Ringsjön, utanför Blommeröd. Längs en linje från stranden ut i sjön, tas fem prov från botten med hjälp av en så kallad Ekmanhuggare (en slags skopa). Proverna tas på 1m, 2 m, 3 m, 4 m och 5 m djup. Proven sorteras och alla arter noteras.

Provtagningen utförs av konsult och ingår sedan några år tillbaka i recipientkontrollprogrammet.

Sedan restaureringsfisket påbörjades 2005 har antalet arter ökat. Även tätheten av predationskänsliga arter, såsom musslor, snäckor, dag- och nattsländor har ökat. Vi har också fått tillbaka ett par arter som inte synts till på några år.

Om växterna

Undervattensväxter har stor betydelse för hur vattenkvaliteten i en sjö uppfattas och har, tillsammans med fisk, ansetts vara nyckelorganismer för om sjön ska vara alggrumlad eller ha klart vatten. Växterna fungerar bland annat som skydd för betande zooplankton, som stabilisatorer för sedimentet och de konkurrerar dessutom med alger om näring, vilket reducerar risken för algblommar. Således är det av största vikt att undervattensväxterna tillväxer och det är mot denna bakgrund som Ringsjökommittén beslutade att genomföra uppföljande vegetationskarteringar av Ringsjön.

En tillräcklig utbredning av undervattensväxter är mycket viktigt för ett varaktigt resultat av restaureringen. När siktdjupet blir större och ljuset når ner till botten, löser det sig av sig själv om en tillräcklig fröbank finns i bottensedimentet. Sjön har grunda områden där det finns möjlighet för undervattensväxter att breda ut sig. I kontrollprogrammet görs undersökningar om undervattensväxternas utbredning.

Det finns tankar på att försöka stimulera återetableringen och att återintroducera undervattensväxter som tidigare har funnits i sjön för att öka den biologiska mångfalden. Tyvärr är siktdjupet fortfarande för litet för att det ska vara lönt att påbörja återintroduceringen av undervattensväxter. Som grund för detta arbete finns uppgifter från undersökningar från så långt tillbaka som 1890 om vilka växtarter som då förekom i sjön.

Om fiskarna

Fiskarter i Ringsjön

Följande arter har vid ett eller flera tillfällen påträffats i Ringsjön: abborre, braxen, groplöja, gädda, gös, karp, lake, mört, regnbåge, ruda, sarv, sik, sutare, ål, öring.

Ett, vad det verkar, väldigt svagt bestånd av signalkräfta finns också.

Sarv från Västra Ringsjön. Foto: Richard Nilsson
Sarv från Västra Ringsjön. Foto: Richard Nilsson

Provfiske

Provfiske med översiktsnät genomförs varje år i Ringsjön. Läs mer här.

Om Ringsjön

Ringsjön är Skånes näst största sjö. Den gränsar till tre kommuner, Höör, Hörby och Eslöv, varav den största delen ryms i Höörs kommun. Sjön har under många år fått ta emot stora mängder näringsämnen från jordbruk och avlopp. Detta har lett till problem med kraftiga algblomningar och en förändrad sammansättning av hela faunan och floran i sjön.

Fakta om Ringsjön
Medelvattenytans nivå
53
möh
Sjöyta
40.0
km2
varav
Sätoftasjön
4.2
km2
Östra Ringsjön
20.5
km2
Västra Ringsjön
14.8
km2
Maximalt djup
17.5
m
Sätoftasjön
17.5
m
Östra Ringsjön
16.4
m
Västra Ringsjön
5.4
m
Medeldjup
4.7
m
Sätoftasjön
3.0
m
Östra Ringsjön
6.1
m
Västra Ringsjön
3.1
m
Avrinningsområdets area
347
km2
Sätoftasjön
101.7
km2
Östra Ringsjön
221.1
km2
Västra Ringsjön
24.7
km2
Volym
184.2
Mm3
Sätoftasjön
12.8
Mm3
Östra Ringsjön
124.8
Mm3
Västra Ringsjön
46.6
Mm3
Omsättningstid (1984-1993)
1 01
år
Sätoftasjön
0.28
år
Östra Ringsjön
0.80
år
Västra Ringsjön
0.28
år
Fiskarter: abborre, braxen, löja, gädda, gös, karp, lake, mört, regnbåge, ruda, sarv, sik, sutare, ål, öring

Historik

1883 genomfördes en sjösänkning i Ringsjön, ytan sänktes med 1,5 meter. Några år efter sjösänkningen noterades de första symptomen på övergödning. I samband med att jordbruket fick tillgång till konstgödning ökade belastningen av fosfor mångdubbelt. Jordbrukarna lade helt enkelt för mycket gödning på sina åkrar, överskottet sköljdes med nederbörden via bäckarna och åarna ner i Ringsjön. Efter första världskriget kom vattenklosetten till Sverige i stor skala. Eftersom man då trodde att den påverkan vattenklosetterna kunde ha på naturen skulle vara obetydlig, byggde man inga reningsverk. Man lät helt enkelt avloppsvattnet rinna rakt ut i sjöarna, med ytterligare belastning av näringsämnen som följd. Det var inte förrän 1942 som riksdagen tog ett beslut om att man skulle ha en förbättrad rening av avloppsvatten. I Höör och Hörby hade man inte en tillfredsställande rening på avloppsvattnet förrän i slutet av 70-talet.

Ringsjöns tillstånd försämrades under hela 1900-talet. I mitten på 60-talet blev det dock akut. Från att ha haft ett siktdjup på 2-2,5 meter, sjönk siktdjupet till under en meter. Boskap som drack av Ringsjöns vatten dog på grund av alggifter.

Under 1980-talet var det mer regel än undantag att algblomningar skulle förekomma i Ringsjön. Fisksamhället i sjön bestod till stor del av bestånd av småväxta mörtar och braxar. Man beslöt då att göra ett första reduktionsfiske i Ringsjön.

Fisket, som genomfördes under åren 1988 – 1992 underlättades av att östra Ringsjön år 1988 drabbades av fiskdöd (beräknat 500 ton fisk dog på grund av sjukdom). Reduktionsfisket tillsammans med fiskdöden, ledde till att sjöns kondition förbättrades avsevärt, med ett klart ökat siktdjup som följd.

Det goda siktdjupet höll i sig i några år, men försämrades efter hand. 2002 var de goda effekterna borta och siktdjupet var tillbaka på samma låga nivåer som innan biomanipulationen. Anledningen till detta är att man inte gjorde underhållstrålningar i sjön. Mört- och braxbeståndet har fått möjlighet att växa till sig i antal.
Samma år beslutade Ringsjökommittén om en åtgärdsplan för att förbättra situationen. Under 2003 genomfördes inventeringar och provfisken samt olika förslag togs fram och utvärderades: Minskad näringstillförsel (skyddszoner, ansluta enskilda avlopp, våtmarker osv.), muddring, fastläggning av sediment (Covermetoden (aluminiumbaserade fällningsmedel och Riploxmetoden (tillsätter järnklorid, kalciumhydroxid och kalciumnitrat för att skapa en hinna över sedimentet), reduktionsfiske, utplantering av nya arter (zebramussla, silverkarp), stödutplantering av makrofyter. 2004 beslutades att köra ytterligare en omgång med reduktionsfiske.
Kommunerna Höör, Hörby och Eslöv ställde sig bakom en ansökan om drygt sex miljoner kronor. Denna skickades in till Länsstyrelsen i Skåne län. Ansökan beviljades och nuvarande biomanipulation startade i april 2005.
Projektet fick namnet Projekt Ringsjön och skulle vara i tre år. Trålbåtar hyrdes in från Hässleholms kommun, där de tidigare biomanipulerat i Finjasjön.
Målet för Projekt Ringsjön är att reducera sjöns braxen- och mörtbestånd med 90 %.

Att nå 90 % utfiskning visade sig vara mycket svårare än beräknat. Alternativt hade en felberäkning gjorts på den uppskattade mängden fisk. Länsstyrelsens finansiering slutade 2008. Då tog kommunerna och Sydvatten AB över ekonomin och Ringsjöns vattenråd tog över utförandet.

under 2012 – 13 ingick reduktionsfisket i ett Interreg IV A-projekt, Algae Be Gone!. Sedan 2014 är det åter kommunerna och Sydvatten AB som finansierar fisket.

Nuläge

Den biomanipulation som hittills har gjorts har medfört att siktdjupet förbättrats, endast mindre algblomningar sker numera. Alla djur, fiskar och växter som finns i sjön mår mycket bättre. Ringsjöns berömda braxnar kan återigen användas till matlagning. Inventeringar visar att arter (växter och insekter) som varit försvunna kommer tillbaka. Vi är på rätt väg och biomanipulatonen fortsätter. Samtliga inblandade parter är på det klara med vad som händer om reduktionsfisket avslutas.

Framtid

När målet om en 90 procentig reduktion av mört och braxen är nått kommer Ringsjön att kunna damma av och återta sitt gamla smeknamn ”Skånes pärla”.
För att upprätthålla en god kvalitet kommer vi, med största sannolikhet, att behöva gå in med jämna mellanrum och göra mindre insatser med trålningar, för att hålla mörtarna och braxnarna i schack.