Trålningsresultat - Bottengarnsresultat - Notdragningsresultat - Bilder på notdragning
Fiskbeståndet i Ringsjön har på grund av åratals övergödning hamnat i obalans. Istället för att ha ett bestånd som regleras av rovfisk domineras fisksamhället i Ringsjön av cyprinider (karpfiskar, bl a. mört och braxen). Karpfiskarna är mer effektiva på att fånga plankton vilket leder till att de konkurerar ut rovfiskarna (t. ex. gädda och abborre) genom att reducera födan för rovfiskarnas yngel. Karpfiskarna kan även tillgodose sin födotillgång genom att ta föda ur bottensedimentet. Detta leder till att näringsämnen som är bundna i sedimentet frigörs och ökar belastningen av framförallt fosfor.
Genom sin effektiva betning av djurplanktonbeståndet medverkar karpfiskarna också till att växt-planktonbeståndet kan öka. Detta ser vi i form av algblomningen. Främst består algblomningen av blågröna alger, alger som i vissa fall kan producera gifter som är farliga för människor och djur. När algerna dör sjunker de till botten och nedbrytningen börjar. Nedbrytningen är en syrekrävande process som kan orsaka total syrebrist med bottendöd och urlakning av fosfor som följd. Den stora mängden alger i vattenmassan gör även att siktdjupet minskar. Minskat siktdjup leder i sin tur till att rovfiskarna får det svårare att fånga sin föda, dvs karpfiskarna, samt att undervattensväxterna får svårare att klara sig.
Syftet med utfiskningen i Ringsjön är att fånga cirka 80 procent av alla mörtar och braxar. Ett minskat bestånd av karpfiskar kommer att leda till:
- Att djurplanktonbeståndet ökar, vilket i sin tur leder till att mängden växtplankton (alger) minskar.
- Att siktdjupet ökar, på grund av minskat växtplanktonbestånd.
- Mer ljus når botten, undervattensväxter kan komma tillbaka.
- Minskad risk för syrebrist på bottnarna.
- Minskad tillförsel av fosfor från bottensedimentet.
- Bättre livsbetingelser för rovfiskarna.
Kort sagt: Utfiskningen av Ringsjön kommer att leda till en klart friskare sjö.
Fisket kommer att bedrivas på tre olika vis: Trålning, bottengarn och notdragning.
Trålning
Projektet har hyrt in två båtar som tidigare har använts vid Hässleholms kommuns utfiskning av Finjasjön. Dessa två båtar, som för övrigt är döpta till "Mörten" och Braxen", kommer att tråla i Sätoftasjön och i Västra Ringsjön. Att man inte ska tråla i Östra RIngsjön beror på att man under tidigare provfisken har kunna konstatera att obalansen i fisksamhället inte är lika omfattande i Östra Ringsjön som i Västra Ringsjön och i Sätoftasjön.
Trålarna kommer att fiska från mitten av april och fram tills dess att vattentemperaturen blir för hög. Personalen på trålarna sorterar fisken, brax och mört tas upp och övrig fisk släpps tillbaka. Den återsläppta fisken har svårare att klara den stress som fångsten orsakar om vattentemperaturen är för hög (över 15 grader). Ju kallare vatten desto större andel fisk överlever återutsättningen. Trålningen återupptas efter sommaren när temperaturen i vattnet har blivit tillräckligt låg och fortsätter tills det blir is på sjön.
Bottengarn
Bottengarn är fasta installationer där fisken leds in via nätarmar. Man kan likna bottengarnen vid en stor ryssja. Här hittar du en fin beskrivning på hur det kan se ut.
Med bottengarnen kommer vi främst att rikta in oss på att försöka fånga mörten och braxen under lekperioden, april - juni, samt på födosöksplatserna. Garnen kommer att sättas ut i alla tre delsjöarna.

Notdragning
Notdragning kommer att genomföras i alla sjöarna samt i Rönne ås och Snogerödsbäckens mynningar. Det är främst yngel vi riktar in oss på att fånga i noten. En not är enkelt sagt ett långt nät med en strut på mitten. Man lägger ut noten med båt och drar den sedan in mot land med hjälp av rep och handkraft. Fisken stängs in av näten och hamnar slutligen i struten. Bilder på notdragning finns här.
Trålningsresultat - Bottengarnsresultat - Notdragningsresultat - Bilder på notdragning - Upp |