Abborre (Perca fluviatilis)
Kännetecken
Abborren känns igen på sina svarta ränder, den taggiga ryggfenan och de rödorangea bukfenorna samt analfenan. Kroppsfärgen kan variera från nästan gul till grön. Nästan helt svarta abborrar har också påträffats. Abborren har också bakåtriktade taggar på gällocken.

Utbredning
Finns i sjöar och i rinnande vatten i nästan hela Sverige, undantag är längst upp på fjället. Påträffas även i det bräckta vattnet i Östersjön och i södra Öresund. På västkusten kan man också hitta abborren i det bräckta vattnet i å- och älvmynningar.

Abborren är en europeisk art, men finns spridd över hela världen. Den har planterats in som sportfisk i bland annat Kina, USA, Australien och Nya Zealand.

Biologi
Abborren blir könsmogen när den är ca 2-3 år gammal. Leken sker på våren strax efter islossningen. Lekplatserna läggs gärna där det finns vegetation att fästa rommen i men en stenbotten kan också duga. En hona på ett kilo kan producera närmare 270 000 romkorn. Ynglen kläcks efter ett par tre veckor. Första sommaren livnär de sig på djurplankton, när de blivit tillräckligt stora övergår de till att äta större byten som insekter, kräftor och andra fiskar. Om konkurrensen om föda är för stor kan det bildas småväxta abborrbestånd, så kallade "tusenbröder".

Övrigt
Svenskt sportfiskerekord ligger på 3,15kg. Den abborren togs av Gary Wickins i Hällers myr utanför Lysekil.

Medelpads landskapsfisk.

Abborre (Perca fluviatilis)
Kännetecken
Abborren känns igen på sina svarta ränder, den taggiga ryggfenan och de rödorangea bukfenorna samt analfenan. Kroppsfärgen kan variera från nästan gul till grön. Nästan helt svarta abborrar har också påträffats. Abborren har också bakåtriktade taggar på gällocken.

Utbredning
Finns i sjöar och i rinnande vatten i nästan hela Sverige, undantag är längst upp på fjället. Påträffas även i det bräckta vattnet i Östersjön och i södra Öresund. På västkusten kan man också hitta abborren i det bräckta vattnet i å- och älvmynningar.

Abborren är en europeisk art, men finns spridd över hela världen. Den har planterats in som sportfisk i bland annat Kina, USA, Australien och Nya Zealand.

Biologi
Abborren blir könsmogen när den är ca 2-3 år gammal. Leken sker på våren strax efter islossningen. Lekplatserna läggs gärna där det finns vegetation att fästa rommen i men en stenbotten kan också duga. En hona på ett kilo kan producera närmare 270 000 romkorn. Ynglen kläcks efter ett par tre veckor. Första sommaren livnär de sig på djurplankton, när de blivit tillräckligt stora övergår de till att äta större byten som insekter, kräftor och andra fiskar. Om konkurrensen om föda är för stor kan det bildas småväxta abborrbestånd, så kallade "tusenbröder".

Övrigt
Svenskt sportfiskerekord ligger på 3,15kg. Den abborren togs av Gary Wickins i Hällers myr utanför Lysekil.

Medelpads landskapsfisk.

Braxen (Abramis brama)
Kännetecken
Braxen har en hög kroppsform med hoppressade sidor. Som ung är den silverblank medan den som gammal går över i en mer guld-brun färg. Munnens utformning är ett annat säkert kännetecken. Braxen kan nämligen skjuta ut munnen som en bälg. Har mörkgrå fenor.

Utbredning
Braxen förekomer allmänt i södra och mellersta Sverige. Nordgränsen för arten går ungefär vid en diagonal Värmland, Dalarna, Hälsingland via Norrlandskusten upp till Torne älv. Braxen finns också i Östersjön och är inplanterad på Gotland.

Biologi
Braxen blir könsmogen vid ungefär 3-6 års ålder. Leken sker på vårsommaren, maj-juli. Under lekperioden utvecklar hanarna vita vårtor, framförallt på huvudet men ibland också längs ryggen. Lekplatserna befinner sig på grunda vegetationsklädda bottnar. Varje hane väljer ut ett område som han sedan försvarar mot andra hanar. En riktigt stor braxenhona kan lägga drygt 550 000 romkorn. Rommen kläcks efter några dygn, ynglen sitter under ett par dagar kvar på vegetationen och lever på sin gulesäck. När näringen i gulesäcken är slut börjar de äta djurplankton. Som vuxna äter de mest bottenlevande insekter, musslor och dylikt. När de äter ställer de sig med huvudet neråt, fäller ut sin sugmun och drar in bottenslam i munnen. De sorterar ut det ätbara och resten skickas ut antingen genom munnen eller via gälarna.

Övrigt
Svenskt sportfiskerekord ligger på 6,3 kg. Den braxen togs av Roger Nilsson i Häckebergasjön i Skåne.

Södermanlands landskapsfisk.

Gädda (Esox lucius)
Kännetecken
Avlång kroppsform med en mun full med sylvassa tänder. Kan växla i färg från gul-brunaktig till nästan grön. Har ljusa fläckar på sidorna. Buken är ljus.Ryggfenan sitter långt bak på ryggen, nästan rakt över analfenan.

Utbredning
Finns i hela Sverige förutom längst upp i fjällen. Går även i bräckvatten längs ostkusten och i å- och älvmynningar på västkusten.

Gäddan är spridd över hela norra delen av norra halvklotet.

Biologi
En gäddhane blir könsmogen vid 1-3 års ålder, en hona vi 2-5 år. Gäddorna leker vid islossningen, gärna på översvämamde ängar och i långgrunda vikar. En stor hona kan producera upp till en halv miljon romkorn. Rommen kläcks efter 10-15 dagar, yngeln är då ännu inte fullt utvecklade utan lever på sin gulesäck. I väntan på att gulesäcken ska ta slut fäster de sig på växter via klibbiga körtlar på nosen. Till en början lever ynglen på djurplankton, men de går snart över till större byten, inklusive sina mindre syskon. Som vuxen lever gäddan som rovfisk. Så länge bytet inte är för stort är gäddan inte så nogräknad med vad den sätter i sig, till och med andungar går ner. Gäddorna är ensamjägare.

Övrigt
Svenskt sportfiskerekord ligger på 19,34 kg. Den gäddan togs av Torben Larsson i norra delen av Vättern.

Östergötlands landskapsfisk.

Gös (Sander lucioperca)
Kännetecken
Har två ryggfenor varav den främre är försedd med svarta fläckar och taggar. Likheter med abborren finns, men gösen är mer långsmal, ljusbrun till färgen och blir mycket större. Buken är ljus. Har fyra "huggtänder", två i överkäken och två i underkäken. Gösen har stora utstående, nästan glaslika ögon.

Utbredning
Allmän i södra Sverige och längs ostkusten, går även i bräckt vatten.

Det naturliga utbredningsområdet sträcker sig över öst- och centraleuropa. Gösen har också planterats in på en hel del ställen, bland annat i Storbritannien.

Biologi
Göshanarna blir könsmogna vid ungefär 2-3 års ålder, honorna vid 3-5 år. Lektiden infaller när vattentemperaturen ligger mellan 10-14^OC, vilket brukar bli i april - juni. Gösarna väljer sina lekplatser med omsorg, vilket kan innebära att mycket fisk kan samlas på en och samma plats. De bildar par som leker på samma plats flera år. Gösen föredra att förlägga lekplatserna på hårda bottnar med sten, grus eller sand.
Hanarna kommer först till lekplatsen. Om bottensubstratet består av sand kan göshanen, med hjälp av stjärten, gräva ut en grop för honan att lägga rommen i. En göshona kan producera ca 200 000 romkorn per kilo kroppsvikt. Efter leken stannar hanen kvar och försvarar rommen tills den är kläckt. Ynglen inleder sin bana som rovfiskar med djurplankton på menyn. Allteftersom de växer till går de över på större bytesdjur, insekter, kräftdjur, småfisk. Kannibalism förekommer.

Till skillnad från gäddan som mest står och väntar på att ett byte ska simma förbi, jagar gösen gärna i stim.

Övrigt
Det svenska sportfiskerekordet ligger på 12,007 kg. Den gösen togs av Hans Johansson i Bråviken i Östergötland. Största gösen i Ringsjön är tagen i nät hösten 2005. Den vägde 12,76kg.

Västmanlands landskapsfisk.

Läs mer om gösen i Fiskeriverkets faktablad 2004:17 (pdf 694 Kb).

Karp (Cyprinus carpio)
Kännetecken
Karpen finns i fyra varianter med stora skillnader i både kroppsform och utseende. Alla har dock en långsträckt ryggfena som är högst längst fram och slutar i en båge ner mot den kraftiga stjärtfenan. En sak som skiljer ut den från de övriga karpfiskarna är att de har fyra skäggtömmar vid munnen.

Varianter på karp:
Fjällkarp: Normalstora fjäll. Har oftast gröngrå eller grönsvart rygg och mässingsfärgade sidor.
Spegelkarp: Har rader med enbart stora fjäll längs sidorna, däremellan finns ytor av naken hud. Denna varianten har fångats i Ringsjön.
Radkarp: Har en rad stora fjäll längs med sidolinjen och en rad mindre fjäll längs ryggfenans bas.
Läderkarp: Saknar fjäll.

Utbredning
Karpen finns i dammar och sjöar i södra Sverige. Alla karpar i Sveriga härstammar från utplanterad fisk. Den första karpen kom till Sverige med munkar på 1500-talet. Till Skåne anses den ha kommit 1560.

Biologi
Blir lekmogen vid 3-4 års ålder. Leker när vattentemperaturen går över 18 grader, gärna på översvämmade gräsområden. En stor karphona kan producera uppemot 1 500 000 romkorn. Den befruktade rommen klibbar fast på vegetationen och kläcks inom ca en vecka. Ynglen lever till en början av djurplankton, men övergår sedan till insekter och andra bottendjur. De vuxna karparna kan också äta vegetabilier.

Övrigt
Det svenska sportfiskerekordet ligger på 19,46 kg. Den karpen togs av Anders Idarsson i Tegelbruksdammarna i Lomma.

Lake (Lota lota)
Kännetecken
Laken har en lång kropp, ett ganska brett huvud och en stor mun. Laken är Sveriges enda sötvattenslevande torskfisk. Den har en skäggtöm på underkäken och två skäggtömmar vid vardera näsöppning. Främre ryggfenan är kort, bakre ryggfenan och analfenan är långa. Stjärtfenans form är rundad. Färgen varierar från gulaktig till brun med bruna till svarta fläckar.

Utbredning
Finns i hela Sverige förutom i fjällregionen. Finns också längs ostkusten, ner till Kalmarsund. I världen är den spridd över norra delen av norra halvklotet.

Biologi
Blir könsmogen vid 2-5 års ålder. Leker då vattentemperaturen ligger mellan 0,5-4^OC, i december till mars på sandiga, grusiga eller steniga sjö- eller åbottnar. Djupet på lekplatsen kan variera mellan 1-50 meter. Under själva parningen simmar honan och hanen buk mot buk, hanen med ryggen mot bottnen. Romkornen är ganska små, man har räknat till 5 miljoner romkorn hos en lakhona som vägde 3,83 kg! När ynglen klcäks är de nästan helt genomskinliga. Under tiden de lever på sina gulesäckar flyter de omkring i vattnet. När de är tillräckligt utvecklade söker de sig upp mot ytan och äter djurplankton. Som vuxna äter de fisk, kräftor och fiskrom mm.

Övrigt
Det svenska sportfiskerekordet ligger på 8,5 kg. Den laken togs av Margit Ågren i Ångermanälven i Sollefteå.

Västergötlands landskapsfisk.

Mört (Rutilus rutilus)
Kännetecken
Silverglänsande fisk med röda ögon. Även bröst- och bukfenorna samt analfenan går i en rödaktig ton. Kan förväxlas med sarv, vilken den även kan bilda bastarder med.

Utbredning
En av Sveriges vanligaste fiskar. Finns i sötvatten i hela landet förutom i fjällen. Går även i ostkustens bräckta vatten. Mörten finns också i Europa, Östra Sibirien utgör östra gränsen, Alperna södra gränsen. Mört har också hittats i Svarta havet, Kaspiska havet och i Kina.

Biologi
Mörtarna blir könsmogna när de är 3-5 år gamla. De leker när vattentemperaturen är över 10 grader. Under lektiden utvecklar både hane och hona lekvårtor. Mörthanarna väljer ut en lämplig plats på grunt vatten, nära stranden. Lekplatsen försvaras mot andra hanar. Hona och hane simmer sida vid sida när honan släpper sin rom. En fullvuxen mörthona kan producera upp till 200 000 romkorn. Romkornen är klibbiga och fäster på stenar och växtlighet. Efter 4-10 dagar kläcks ynglen, varefter de ligger stilla på bottnen och livnär sig på sin gulesäck under en knapp vecka. Därefter samlas ynglen i stim i växtligheten. Som yngel äter mörten djurplankton. Som vuxen äter den lite av varje bland annat maskar, snäckor, plankton, fiskyngel och vegetabilier.

Övrigt
Det svenska sportfiskerekordet ligger på 1,726 kg. Den mörten togs av Bo Bergdahl i Högträsk i Lappland.

Sarv (Scardinius erythrophthalmus)
Kännetecken
Påminner om mörten, men har mer gulröda ögon och en utpräglad guldbrunaktig kroppsfärg och korallröda fenor.

Utbredning
Sarvens utbredning i Sverige går upp till Medelpad (Indalsälven). Man kan även finna sarv längs Östkusten och på Gotland däremot saknas den i stora delar av Småländska höglandet och i västra Sverige, där den endast är anträffad i Halmstadtrakten. Spridd i Europa och mellanasien. Inplanterad i Kanada, Marocko, Nya Zealand, Spanien, Tunisien och i USA.

Biologi
Blir könsmogen vid 2-3 års ålder, då den leker i slutet av maj-juni. Under leken får hanarna lekvårtor. Sarvarna samlas i stor stim längs strandkanten på 10-90 cm djup. Leken pågår under någon enstaka dag, oftast under endast några timmar. En hona kan lägga upp till 200 000 romkorn. Rommen kläcks efter 10-12 dygn. De nykläckta ynglena fäster sig på vegetationen tills gulesäcken är förbrukad. Då övergår de till att äta djurplankton. Som vuxna livnär de sig huvudsakligen på insekter, maskar, fiskrom och vegetabilier.

Övrigt
Det svenska sportfiskerekordet ligger på 1,718 kg. Den sarven togs av Leif Krause i Svartån i Östergötland

Sik (Coregonus sp)
I Sverige finns sju olika sikarter: Aspsik, blåsik, planktonsik, sandsik, storsik, storskallesik och älvsik. Dessa är väldigt svåra att skilja åt, bland annat kan man bli tvungen att räkna antalet gälräfständer. I Ringsjön finns arten planktonsik, vilka utgör ett av de äldsta sikbestånden i Sverige.

Planktonsik (Coregonus nilssoni)
Kännetecken
Långsträckt, silverglänsande, påminner om en sill. Har en liten fena (fettfena) mellan ryggfenan och stjärtfenan. Har mellan 37-45 gälräfständer på första gälbågen.

Utbredning
Förekommer från Skåne till norra Lappland, dock huvudsakligen norr om Ljusnan. Planktonsik har hittats i sjöar i floden Wartas (Polen) avrinningsområde, i norra Jylland (Danmark) och i före detta Ostpreussen (Litauen?).

Biologi
Blir könsmogen vid 2-3 års ålder. Leker någon gång under november-mars, lektiden infaller olika i olika sjöar. Planktonsikens preferenser på lekbottnar går från hårda, djupa bottnar till lek i mindre rinnande vattens mynningar. En planktonsikhona kan lägga uppemot 2000 romkorn. Arten livnär sig, i stort sett uteslutande, på djurplankton.

Övrigt
Svenskt sportfiskerekord för just planktonsik saknas. Man har, på grund av svårigheterna att skilja arterna åt, valt att klumpa ihop alla sikarna i en klass.
Sikrekordet ligger på 5,394 kg. Den siken togs av Allan Englund i Skräbeån i Skåne. Förmodligen handlar det om en älvsik (Coregonus maraena) eller sandsik (Coregonus widegreni).

Sutare (Tinca tinca)
Kännetecken
En kraftig fisk med en kroppsfärg som går i en brons, ibland svartaktig. Har mycket kraftig stjärfena, röda ögon, grönaktiga fenor och små fjäll. Sutaren har en skäggtöm i vardera mungipan.

Biologi
Blir könsmogen vid 2-3 års ålder. Leken sker i perioder under juni och juli, ibland även in i augusti. Vill ha mycket vegetation på lekplatsen, leker gärna på översvämmade gräsytor. En sutarhona kan lägga uppemot 200 000 romkorn. Ynglen kläcks efter ca en vecka. Efter kläckningen sitter ynglen kvar på vegetationen tills gulesäcken är slut. Därefter börjar de äta djurplankton. Vuxna sutare lever av maskar, blötdjur, kräftdjur och insekter, framförallt mygglarver. Även yngel och småfisk kan slinka ner.

Övrigt
Det svenska sportfiskerekordet ligger på 5,46 kg. Den sutaren togs av Rickard Linderot i Antorpa sjö i Halland.

Europeisk ål (Angullla anguilla)
Kännetecken
Ålen är långsmal, ormliknande, har väldigt små fjäll och är hal och slemmig. Ryggfenan går i hop med stjärt- och analfenan och bildar en sammanhängande fena som går från ryggen till analöppningen. Kroppsfärgen varierar beroende på vilket stadie ålen befinner sig i: Nästan genomskinlig, s k glasål (yngelform). Mörkgrön rygg och gul buk, s k gulål eller sommarål. Svart rygg och silverfärgade sidor och buk, då kallad blankål. Bronsaktig färg och enormt förstorade ögon, så kallad bronsål eller lekål. Ålarna har ytterligare två stadium i sin utveckling. Som yngel (leptocephalus-larver) är de helt genomskinliga och tillplattade. Ålar i detta stadie förekommer inte i Sverige.

Utbredning
Ålen förekommer i hela Sverige utom i fjällen. Ålarna finns längs hela den svenska kusten, både i salt- och i brackvatten. Den Europeiska ålen finns från Marocko upp till Nordnorge och i Vita havet samt hela Medelhavet. Bestånd finns också på Kanarieöarna och Madeira samt på Island.

Biologi
Hanarna blir könsmogna vid 6-12 års ålder och honorna vid 9-20 år. Ålarna är då i det stadiet då de kallas brons- eller lekålar. De påbörjar då sin långa resa längs Golfströmmen till lekplatsen i Sargassohavet mellan Bermuda och Puerto Rico. Riktigt hur leken går till är oklart, man tror att ålarna leker under vårvintern på några hundra meters djup och därefter dör de utlekta fiskarna. När ållarverna kläckts driver och simmer de med Golfströmmen mot Europa. Man tror att den resan tar mellan 10 månader och 3 år. När ållarverna når kustområdena byter de utseende till glasålsformen. En del ålar söker sig upp i vattendragen medan andra stannar hela sina liv i havet.
En ål äter vad den kommer över, levande som dött.

Övrigt
Det svenska sportfiskerekordet ligger på 3,725 kg. Den ålen togs av Åke Madsen i Västby tjärn i Hälsingland.
På senare år har ålbestånden minskat kraftigt. Det har lett till att ålen är upptagen på rödlistan, den är där klassad som CR, akut hotad.

Skånes landskapsfisk.

Öring (Salmo trutta)
Man brukar prata om tre olika öringar, havs- insjö- och bäcköring. De är dock av samma art, de har bara haft olika förutsättningar. Havsöringen lever en del av sitt liv i havet, insjööringen lever en del av sitt liv i en sjö medan bäcköringen tillbringar hela sitt liv i ett vattendrag (stationär öring). Således finns alltså varianten insjööring i Ringsjön.

Kännetecken
Kraftfull spolformad fisk. De tillhör familjen laxfiskar och har således den för familjen karaktäristiska fettfenan, en liten fena mellan rygg- och stjärtfenan. Alla öringarna är gulbruna och har prickar när de är unga. Havs- och insjööringarna blir silverblanka när de vandrar ut i havet resp. sjön. Bäcköringarna behåller "ungdomsdräkten" hela livet.

Utbredning
Öringen finns i hela Sverige. Arten är också spridd i Europa och i västra Asien. Utplanteringar är gjorda i Afrika, Nya Zeeland, Nord- och Sydamerika samt på flera ställen i Asien.

Biologi
Hanarna blir könsmogna vid 3-5 års ålder och honorna vid 4-7 års ålder. Öringleken sker i augusti - november i rinnande vatten, i sällsynta fall i strandkanten på en sjö. Öringarna söker bottnar med småsten eller grus med god syretillförsel. En hona kan producera upp till 2000 romkorn/kg kroppsvikt. Den befruktade rommen läggs i lekgropar som täcks över. Kläckningen sker på våren. De nykläckta ynglen söker sig ned i gruset för att förtära sin gulesäck under 3-4 veckors tid. I första skedet lever de på djurplankton, därefter går de över på insekter. Under sin tid i det rinnande vattnet hävdar öringungarna revir. Vid 1-6 års ålder vandrar öringarna ut i en sjö för att där övergå till en diet som till största delen består av fisk. Fiskdieten gör att de kan växa till sig och bli könsmogna snabbare. I sjön ändras kroppsfärgen till att bli silverblank. Efter att ha spenderat 1-4 år i sjön vandrar de upp i vattendraget där de föddes för att leka.

Övrigt
Det svenska sportfiskerekordet för insjööring ligger på 17 kg. Den öringen togs av Kurt Stenlund i Storsjön i Gällivare.

Jämtlands landskapsfisk

Signalkräfta (Pacifastacus leniusculus)
Kännetecken
Har ett hårt skal som kan skifta i färg från ljus rödbrun till nästan svart. Har fyra benpar som används som gångben, stora kraftiga klor. Skiljs från flodkräftan genom att: Signalkräftan saknar taggutskott längs gränsen mellan huvud och ryggsköld. Signalkräftans klor är ofta ljusare på undersidan. Signalkräftan har en ljus fläck i klornas "tumgrepp". Skal och klor är släta och har nedsänkta porer istället för flodkräftans vårtliknade utskott.

Förekomst
Signalkräftan finns inplanterad runt om i Sverige. Är ursprunglig i USA och Kanada. Inplanterad i Europa och i Japan.

Biologi
Hanarna blir könsmogna vid 1-2 års ålder och honorna vid 2-3 års ålder. Parningen sker på hösten (oktober). Antalet ägg variarerar mellan ca 100-400st. Honan fäster äggen på undersidan av stjärten, de hålls där tills de kläcks under april-juli. Efter kläckningen sitter de kvar på honan och lever av reserver från ägget. Kräftynglen får sitt första skal efter ett par månader. De lämnar då honan och börjar leta föda på egen hand. Under första året byter kräftorna skal upp till 13 ggr. Ju äldre de blir desto längre blir det mellan skalbytena. En vuxen kräfta byter skal 1-2 ggr per år. Som ungar lever kräftorna nästan uteslutande på animalisk föda, ju äldre de blir desto mer vegetabilier ingår i kosten. Kannibalism förekommer, speciellt när det råder stor konkurrens i ett bestånd.

Övrigt
Man började plantera in signalkräftor i svenska vatten under 1960-talet. Detta gjordes för att de svenska flodkräftorna på många ställen hade blivit utslagna av kräftpest. Tyvärr är det så att alla signalkräftor bär på kräftpest (en svamp, Aphanomyces astaci). Svampen ligger inkapslad i signalkräftornas skal. Det innebär att om det finns signalkräftor i ett vatten är det ingen mening att sätta ut flodkräftor, de kommer med stor sannolikhet att drabas av kräftpest. Signalkräftan är inte immun mot pesten, utan kan drabbas om de utsätts för stress. Dödligheten för kräftpest är nästan 100-procentig.

På senare år har fångsterna av signalkräftor i europa drabbats av stora nedgångar. I nuläget vet man inte riktigt vad detta beror på.

Om man planerar att sätta ut kräftor skall man söka tillstånd hos länsstyrelsen.